Om sektionen

1919 föreslog Oskar Jansson (en av föreningens grundare) att orientering tas upp i EIF:s program. Det var samma år som första officiella orienteringstävlingen arrangerades i Saltsjöbaden. Redan året därpå var verksamheten i full gång och första klubbmästaren Sven ”Taxen” Olsson korades. Martin ”Stabben” Carlström ledde verksamheten under två decennier och stora framgångar nåddes på såväl distrikts- som nationell nivå.

Flitigt arbete med arrangemang kommer också i gång. Första jubileumstävlingen genomfördes 1934 för att sedan återkomma var 5:e år med några få undantag. Senaste jubileumstävlingen arrangerades 1999. Den utsågs till Stockholms bästa tävling! Utöver arbetet med jubileumstävlingar åtog sig sektionen att genomföra natt-SM (1963), skidbudkavle-SM (1963), distriktsmästerskap (dag, natt och budkavlar), delat arrangemang av 10-Mila (1945-1967, där vi var en av initiativtagarna), 25-Manna (1995 och 2008) samt en mängd distrikts- och nationella tävlingar.

Tävlingsframgångarna kom tidigt med fina resultat för herrarna på Riksbudkavlarna under 30-talet (1938 kom SM-status), med bästa placeringar 3:a och 5:a 1935 (2 lag). Kavleframgångarna fortsatte några år in på 40-talet med 4:e plats på ”köldbudkavlen” 1941. Det är EIFs bästa SM-placering i budkavle herrar seniorer. Närmast seger i tid räknat inträffade 1964 då vi blev 6:a 15 sek. från SM-tecknet. Juniorerna var dock närmare segern 1962 då laget kom 2:a (stryk med 2 sek i hård spurtduell). Damerna hade sin glansperiod under 70- och 80-talet med bästa placeringar 6:a och 7:a på SM-budkavlen.

EIFs främsta framgångar som kavleklubb får dock anses vara i 10-mila under 60- och 70-talet. Under drygt ett decennium var vi ett av de topplag som årligen tippades som en av slutsegrarna av rikspressen. Vid den här tiden samlade vi som mest över hundra tränande inför 10-mila. Några år deltog vi med 3 lag. Individuella framgångar på allra högsta nivå har också presterats över tiden. Vägne Gustafsson var en av Sveriges främsta orienterare under 40-talet. Ruth Norling kom samtidigt fram som vår första kvinnliga elitlöpare. Ingemar Hedén hade samma position som Vägne under 60- och 70-talet.

Ann-Mari Fehrnström kom till Enebyberg 1965, kallades då för orienteringens underbarn. Under sin fortsatta karriär, som elitlöpare för EIF, blev hon vår mest meriterade orienterare. Anders Gärderud valde att tävla några år för oss i början på 70-talet och tillförde EIF bl.a. ett distriktsmästerskap i ultralång (H21). Anders är nu tillbaka hos oss och vinner ett och annat DM-tecken.

EIF orientering fick 1983 en svensk juniormästare i både natt- och dag-orientering genom Marianne Fehrnström. Utöver ovan nämnda har EIF haft en handfull, både damer och herrar, som tillhört svenska eliten och haft landslagsuppdrag. Några mycket lovande ungdomar lämnade oss i tidig ålder, för att utvecklas till elitlöpare i större satsande klubbar.

Några tunga ledare, utöver Martin Carlström, som präglat sektionen är Lasse Hillring, Bengt Norling, Kjell Heed och Ann-Mari Fehrnström. Lasse Hillring hade en enorm påverkan på verksamheten under 40-, 50-, 60-, 70-talet. Hans starka intresse för sporten ledde till stora framgångar för EIF. Tyvärr köpte han aldrig förändringarna inom orienteringen, bl.a specialritade orienteringskartor, och vände därmed sporten ryggen med stor besvikelse. Bengt och Kjell har också haft stor betydelse för hela EIF, båda är utsedda till hedersordförande.

Ann-Mari lyfte damorienteringen i EIF när hon blev medlem och byggde upp en stark damverksamhet som ledde till att våra damer blev flaggskeppet. Våra damer tillhörde under 70- och 80-talet svenska eliten med bl.a. deltagande i dåvarande division 1 och stora framgångar skördades på SM och damernas 10-mila.

De senaste 10 åren har vi saknat ungdomsverksamhet, men är en mycket aktiv sektion för äldre entusiaster. Dock har en nybörjarkurs för unga och föräldrar startats under 2022 med förhoppning att bredden i sektionen åter ska bli stor.

/Stellan Fehrnström